Med gränser och migration som vapen

Här om dagen skrev jag en artikel med anledning av Turkiets val att öppna upp sina gränser för massutvandring till Europa. I den artikeln diskuterade vi klandervärdighet (vem som är att klandra i situationen) samt lagen om avtagande marginalnytta vilken jag kopplade till motiven att utvandra från ett land till ett annat.

I denna text tänkte jag istället fokusera mer på massmigration som ett vapen och titta lite på hur olika stater har använt/exploaterat fenomenet mänsklig migration som en form av icke-militär aggression riktad mot andra länder.

Tvångsmedel och massmigration

När en stat använder hot eller annan skrämseltaktik som påtryckningsmedel görs det ofta i syfte av att framkalla eller förhindra en utgång som gynnar/är fördelaktig för densamma. Det kan handla om att den vill påverka en viss policy eller som en slags hävstång eller styrkedemonstration där målet är att påverka andra parter till att vidta vissa utrikespolitiska åtgärder.

Massmigration som ett tvångsmedel är en ickemilitär modell där påtryckningsåtgärden tillämpas på en motsidig part med liknande målsättning. Detta görs exempelvis genom att en aktiv (fientlig) part instrumentalt utnyttjar exempelvis en flyktingkris för att på den vägen ges förhandlingsutrymme och andra fördelar. Det är på detta vis som exempelvis Turkiet påverkar sitt förhandlingsläge med EU. Men Turkiet är inte ensamma om att implementera dessa policyer och det handlar inte alltid om att utnyttja flyktingkriser.

Sinifiering och massmigration

Den s k sinifieringsprocessen är ett exempel. Kina har fortlöpande genom historien och genom en rad åtgärder sökt tvångsassimilera andra folk och territorier. Massiva folkförflyttningar gjordes exempelvis mellan Kina eller andra områden med omfattande migration/emigration av Han-folk och till de domäner man tagit i besittning i syfte att påverka den etniska sammansättningen/kulturen. Det vill säga att massmigration blev en centralplanerad angelägenheten dirigerad av Kina.

Liknande resonemang hör vi om också i dag. Så sent som 2008 blev vi exempelvis uppmärksammade på Dalai Lamas varningar om hur Beijing planerade en utsättning av över en miljon kineser på tibetansk mark. Det är förvisso möjligt att detta är tibetansk propaganda, men idén om massmigration som en påtryckning/ett vapen är inte främmande, inte ens för ledare som Dalai Lama.

Åtskilliga fall av tvångsmigration

Antalet exempel är så pass många att vi inte kommer kunna täcka de alla här. Istället tänkte vi hänvisa till Kate Greenhills sammanställning av tillfällen där utländska aktörer på ett eller annat sätt använt sina gränser och populationer som en aggression mot en annan stat/region eller folk:

undefinedundefined

Mellan åren 1951- och 2006 fann Greenhill att olika stater/aktörer använt den här formen av fientlig policy mot andra vid i vart fall 64 tillfällen. Till det kan vi nu även räkna utvecklingen post-2006 i Israel-Palestina-konflikten, exempelvis rörande expansionen av bosättningar på palestinskt område som John Kerry 2016 beskrev som en utveckling i linje med de israeliska bosättarnas mål om ett ”Greater Israel”:

So the settler agenda is defining the future in Israel. And their stated purpose is clear: They believe in one state: greater Israel. In fact, one prominent minister who heads a pro-settler party declared just after the U.S. election that “the era of the two state solution is over,” and many other coalition ministers publicly reject a Palestinian state. And they are increasingly getting their way, with plans for hundreds of new units in East Jerusalem recently announced and talk of a major new settlement building effort in the West Bank to follow.

Vi kan även i dag placera Turkiet på listan över länder som genom aggressiv policy om massmigration söker påverka politiska beteenden i andra länder. Vi skulle också kunna gå längre bak i modern tid och diskutera utökningen av Tysklands lebensraum när tyskar emigrerade en masse till erövrade länder eller russofieringen under Sovjet där ryssar uppmanades att flytta runt i unionen.

Kort avslut

Vi vill passa på att säga att vi inte betraktar enskilda migranter som vapen. De tusentals människor som försöker ta sig över gränsen har rimligen helt andra motiv än att vara fientliga. Det är exploateringen av migrationsströmmarna in till länder som upprättat restriktioner på det migrationsintag de vill se som vi betraktar som fientlig. Vi ser heller inte de enskilda staternas ageranden som nödvändigtvis omoraliska. Varje stat har intressen att försvara med rätt som de kan motivera genom hänvisning till vad deras inhemska befolkningar anser: det vill säga någon form av demokratisk rätt att råda över vilka som får bosätta sig i deras hemländer och i vilka volymer. Saknar de den rätten i faktisk mening (exempelvis om de lever under icke-demokratisk diktatur) bör de har den rätten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s