Bestyckad migration: människor som pjäser i kriget mellan gränser

undefined

Uppdatering: Vi har nu skrivit en uppföljning på den här artikeln där vi går in närmre på fenomenet gränser/massmigration som vapen där vi går igenom historisk och pågående aggression.

Massmigration som ett ‘förstörelsevapen‘ är ett begrepp som syftar till att beskriva ett orkestrerat tillstånd av massutvandring från en fientligt inställd stat till en annan som b la föranleds av massiva bombräder mot civila mål eller genom att gränser öppnas mot specifika länder vilket skapar passager som presumtiva flyktingströmmar sedan kan använda för att ta sig fram till en eftersökt tillflyktsort.

Turkiets gränser som ett vapen riktat mot EU

När svallvågorna efter den stora flyktingströmmen 2015 sakta hade börjat lägga sig stod det klart att ett kulturellt paradigmskifte hade ägt rum. Av en förenklad analys kan sägas att Europas konservativa block hade erövrat terräng i nästan alla länder inom den europeiska unionen. Med argument om att de enskilda staterna var mättade skulle Europas politiska landskap sakteligen skrivas om och idén om den liberala demokratin var nu hotad.

I detta gavs Turkiet särdeles god förhandlingskraft: Recep Erdogan kunde nämligen säga något konkret om EU: s förhandlingsutrymme. Han hade kännedom om tröskeln för unionens MAR/MÖR (minst acceptabla resultat/mest önskvärda resultat) och med den vetskapen skulle Erdogan de kommande åren kontinuerligt försöka omförhandla Turkiets villkor och påverka EU-policy med hot om att luckra upp sitt skyddande bålverk mot Europa och därmed lössläppa en massiv utströmning till Europa av det som unionens länder inte längre ville se: omfattande invandring.

Klandervärdighet

Hur har debatten sett ut? Vänsterns inslagna linje har grovt varit att formulera invändig kritik riktad mot de egna staternas strävan efter att reducera inflödet av migranter och flyktingar. Högern har istället argumenterat för det rimliga i att låta staten ha möjligheten att försvara det intresset. Så långt har ingen helt fel.

Men det finns en baksida till resonemangen. Välkomnandet av dessa nya flyktingströmmar belastar nämligen vänstern indirekt. Med sina gränser som svärdsudd riktad mot Europa exploaterar Turkiet mänsklig migration som fenomen och parallellt har vi en europeisk vänsterrörelse som talar sig varm med formuleringar om solidaritet och medmänsklighet. Detta då Erdogans destabiliserande ambition är allt annat än det.

För högerns del har diskussionen om staters oklanderliga rätt till att försvara sina gränser tagit en avfart. Företaget att ta sig från Turkiet till något bättre uppmålas som en invasion. Andra beskriver migranterna som lycksökare utan riktiga skäl att fly. Det råder nämligen ingen nöd på den som saknar framtidstro.

Marginalnytta

Vi kan förstå idén om att människor i nöd behöver skydd. Vi kan också acceptera resonemanget att stater har intressen/gränser att skydda. Vi kan förstå oron över att människor tar sig hit och förövar brottslighet i en eller annan form. Men kan vi klandra människor för att de vill ha ett bättre liv? Visserligen är det riktigt att en s k ekonomisk migrant saknar grund för att i rättslig mening kallas flykting. Men idén om att det inte skulle vara möjligt att kunna fly undan ekonomisk misär håller inte.

Om det kan finnas marginalnytta bakom valet att exempelvis flytta från sitt eget hemland med förevändningen att det längre inte känns igen eller upplevs som otryggt, kan det med enkelhet antas finnas marginalnytta i att exempelvis flytta från ett land där kvalitén på utbildningen är så låg att varande ungdomsgeneration med sannolikhet bedöms sakna framtid. Rimligen bör alltså den förväntade tillfredsställelsen (den upplevda nyttan) påverkas i hög grad av hur låg levnadsstandard som råder. Ju högre denna levnadsstandard är, ju lägre marginalnytta och vice versa. Med det sagt är ”lycksökande” varken omoraliskt eller särskilt konstigt.

Troligen är det till övervägande del dessa människor vi hör om vid den turkisk-grekiska gränsen just nu. Människor som inte ser någon framtid där de är och som ser en nytta i att fly sin situation. Men även om detta är riktigt har våra enskilda stater inom unionen, men också unionen som sådan, intressen att slå vakt om. Intressen som bland annat syftar till att försvara sig mot Turkiets aggression och skadelystna utrikespolitik, vilket bland annat innebär att vi skyddar våra statsfinanser/vår bostadsmarknad med mer från att kollapsa eller försvagas som en konsekvens av alltför generösa intag av människor från andra länder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s