Bristande samstämmighet mellan oro för brott och brottsutveckling i Japan

I går skrev vi en artikel om hur det tycks saknas en samstämmighet mellan å ena sidan utsatthet för/utveckling av och å andra sidan oro för brott. Det förefaller alltså som att vi är betydligt mer rädda för brottslighet än vad som är motiverat. För att förklara denna diskrepans hänvisade vi till kultiveringsteori och medias roll i att forma våra uppfattningar om världen som en ond plats, ett fenomen som kallas ”Mean World Syndrome”.

Denna tendens för oro är emellertid inte ett egendomligt svenskt särdrag. Den förekommer också i andra länder. Japan är ett som ofta framhålls som i det närmaste exemplariskt vad gäller brottsutveckling. Och det stämmer. Japan har en särdeles låg brottsfrekvens i jämförelse med många andra länder. Men ändå är rädslan för brottslighet ett återkommande tema i landet. Varför är det så?

Den japanska ängsligheten

Det finns ett antal studier som är gjorda på hur japaner upplever brottslighet. De visar alla att japaner i olika utsträckning är oroliga för att drabbas av brott. I en kvalitativ studie sattes 715 japanska och 725 indiska universitetsstudenter i uppgift att skatta sin rädsla. Detta är bland annat vad man fann:

31.6 % av de tillfrågade upplevde att de var något oroliga för våldsamma överfall och omkring 10 % måttligt oroliga, samt nästan 3 % väldigt oroliga. Liknande andelar gällde även för rädsla att mördas.

I en annan mer omfattande studie från 2000 fann man att 23% av de tillfrågade japanerna var rädda för att vistas ute ensamma om kvällarna och att 45 % oroade sig över inbrott:

I en uppföljande ICVS-studie (2004) kunde man se att uppfattningen och rädslan hade fördjupats. En annan studie (ej tillhörande den serien) visar att japanernas oro för brott kontinuerligt ökar och att perceptionen är att brottslighet bara blir värre. Myndigheternas egna skattningar visar yttermera på detta och att uppfattningen om brottslighetens utveckling är negativ.

Media och diskrepans

En orsak till att japanerna har en bild av brottslighet som inte motiveras av den reella situationen är att japaner i stora drag inhämtar sin uppfattning från media. Exempelvis svarade hela 84 % av de tillfrågade i en enkätundersökning ställd av den japanska statsrådsberedningen att de alltmer bekymrade sig över brottslighet och säkerhet eftersom media ofta lyfte sådana frågor.

Ovan kan vi se hur media gestaltade mord i sin kommunikation med läsarna. Vi kan exempelvis se att mordfrekvensen höll sig förhållandevis stabil mellan 1985-2004 men att rapporteringen stegrade iväg under perioder, samt att vissa typer av signalord användes i syfte att understryka allvarligheten i brotten som omskrevs. Enligt författarna finns även grund för antagandet att rapporteringen har bidragit till uppfattningen om ett kollapsat säkerhetssamhälle:

Kawai (2004) argues that this general ‘collapse of secure society’ has, among the Japanese public, resulted in a more specific and personalized fear that crime is occurring in the area where they live and that they now are more likely to become a victim [ … ] This moral panic has been extremely durable, [ … ] It might be said that the moral panic has been almost institutionalized in Japan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s