Postmodernismens comeback: Bali öppnar dörren

När diskussionerna om homogenitet blossade upp på Twitter (och på ledarsidorna) för ungefär en vecka sen, där bland annat Hanif Bali och Ivar Arpi var utmärkande, hände något märkligt. Hanif Bali delade ett inlägg som introducerade ett akademiskt perspektiv på orsakerna till att etniska svenskar känner sig besvärade av konkurrerande kulturuttryck:

Vi lägger inga värderingar i huruvida teorin har förklaringskraft. Det som emellertid är uppseendeväckande är att Bali, som ju får antas stå på motsatt sida i det s k kulturkriget som ”rasar” i sociala medier och mellan intellektuella, här pitchar en socialpsykologisk teori med rötter i postmodernismen. Ariz Kader förklarar vidare under inlägget som Bali delar:

Social Identity Theory formerades av socialpsykologerna Henri Tajfel och John Turner på 1970-talet genom vilken de försökte förklara hur grupper med olika identiteter förhåller sig till varandra i samhället. I Handbook of Psychology skriver Friedheim och Weiner detta om Tajfel:

Tajfel var alltså i allra högsta grad delaktig i att transitionera socialpsykologin in i en postmodern paradigm. Också Turner skapar utrymme för betänkligheter. Turner byggde nämligen vidare på Social Identity Theory och lade fram en utsprångsteori som han kallade för Self-Categorization Theory. I Encyclopedia of Critical Psychology kan vi till exempel läsa om att teorin genom sitt fokus på vissa ”signalord” som offerskap med mer är ett tillvägagångssätt som diskuterar gruppkategoriseringar utifrån ett kritisk perspektiv.

En kort kommentar om personen bakom namnet Mummendey som nämns vid namn i Balis delade inlägg, vilken alltså syftar till akademikern Amelie Mummendey. Hon var en framstående tysk socialpsykolog som bland annat implementerade kritiska analyser i sin forskning och diskuterade sociala strukturer med mer.

Slutligen: Var ni än står politiskt sett, ska ni alltid vara källkritiska. Jag såg exempelvis när den här delningen ägde rum hur människor som påstod sig ‘hata postmodernismen‘ helt plötsligt hänvisade till teorin i diskussioner. Det räckte med att ett fåtal inflytelserika personer interagerade med tweeten (exvis Samtiden som gillade den) för att teorin plötsligt skulle bli en ‘sanning’. Till och med en psykolog på högersidan snappade upp argumentationen och började framföra den, okritiskt. Samtidigt behöver det sägas att vi inte falsifierar teorin genom att spåra dess ursprung. Vi vill bara att alla läger ska vara på det klara med vad det kan innebära att ledas av människor som har en politisk agenda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s