Reparationer, Ta-Nehisi Coates och ekonomiska felräkningar

I dagarna hölls en s k hearing i den amerikanska kongressen rörande huruvida den amerikanska staten bör knytas till uppgiften att utbetala reparationer (skadestånd) till de svarta amerikanska slavättlingarna som lever i USA i dag. Bland de som talade under utfrågningen fanns bland annat skådespelaren Danny Glover, samt den feministiske författaren och journalisten Ta-Nehisi Coates. Båda representerade ja-sidan i debatten och argumenterade för ett förverkligande av saken. Vi kommer förstås kort att diskutera problemen med den inställningen nedan, men först till en av uppgifterna som Ta-Nehisi framförde under sitt tal.

På felräkningen
En minut och tjugo sekunder in hänvisar Ta-Nehisi till uppgiften att bomullsslaveriet i ekonomiska termer, vid år 1836 (i direkt och indirekt mening), utgjorde över 50 % av den amerikanska ekonomin. Tillstyrkningen av påståenden görs på historikern Edward E. Baptists renommé. Det är bara ett problem. Baptists påstående stämmer inte. Felet som E.B gör är att han i sin presentation gör ett pålägg av kostnaderna för all (eller nästan all) input i bomullsproduktionen, och gör således en dubbelräkning. Säg att en fabrikör inhandlar stål till ett värde av 100 sek och att han med det inhandlade materialet konstruerar en cykel som han sedan säljer för 150 sek. Värdet på stålet är alltså inräknad i produkten redan. Vad Baptist gör med vårt cykelexempel är att addera värdet av materialkostnaden på slutvärdet för den färdiga produkten. Dubbelräkning alltså.

Engerman (2017) förklarar:



Som framgår i citatet ovan, och som även Baptist säger i sin bok, uppgick värdet av den amerikanska söderns bomullsproduktion till 5 % av BNP. Inte 50 % och således kan slaveriets del i den amerikanska ekonomin inte uppräknas på det vis Ta-Nehisi gör genom Baptist.

På argumentet
På fråga om huruvida slavättlingarna bör få rätt till reparationer, får vi tillstå att vår egen position placerar oss i ”nej-lägret”. Det är särdeles svårt att föreställa sig hur ett ekonomiskt paket av den magnituden skulle generera positiva utfall i det långsiktiga. Folk är i regel ekonomiska analfabeter och vad det mest sannolikt skulle resultera i är hyperkonsumtion av produkter som gruppen i fråga egentligen inte har något riktigt behov av, som inköp av alldeles för kostsamma bilar och elektronik. Med den typen av symbolpolitik skulle de sedan stå där i samma sits som de var i föregående mottagandet av skadeståndet, lika utblottade och utsatta. Sedan finns också andra orsaker. Vi behöver kanske inte nämna att ett bifall signalerar ett slags arvssynd och att arvtagarna till den motsatta sidan av historien, på något vis tvingas ta ansvar för något de själva inte har varit delaktiga i, men det är också problematiskt eftersom även andra grupper i så fall skulle kunna hävda rätt till reparationer: Alla de kontraktsslavar som sattes i arbete i kolonierna, också vita, gör därför saken betydligt mer komplicerad.

Som Thomas Sowell (2018) säger: ”Before that, the relatively few Africans in the colonies were treated like the far larger numbers of indentured servants from Europe, who were held in bondage for a given number of years, usually to pay off the cost of their passage across the ocean, and then released as free people. In early colonial America, more than half the white population in the colonies south of New England arrived as indentured servants”.






Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s